Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

VI ÄR EN STÖRD GENERATION

Enda sen jag var 14 år gammal har mobilen varit klistrad i min hand. Jag tror att det till stor del beror på att jag var killen som aldrig riktigt passade in någonstans.

Jag har nog så länge jag kan minnas varit den som oftast var ensam, gick min egen väg och i och med det så valde jag också att oftast sitta ensam på bussen, eller gå ensam på stan. Det gjorde också att jag gick in i min andra värld, vilket blev den värld där jag kunde kolla in exempelvis Instagram. Jag kunde vara delaktig i någon annans liv mer än vad jag egentligen deltog i mitt eget. Vilket också var väldigt läskigt. Jag följde mina förebilder som byggde upp en falsk bild av att deras liv var perfekta och det fick mitt liv till slut att framstå som absolut ingenting.

Om jag går in på mitt Instagramflöde nu så bläddrar jag förbi ett perfekt par på en sandstrand i ett varmt land, jag ser en riktigt vältränad kille som sitter på en båt och den ena fitness-bilden efter den andra. Mitt flöde är täckt av människor med bilden utåt att deras liv är alldeles perfekt. Jag blir rädd. Jag blir rädd för mig själv att jag faktiskt för stunden tänkte tanken Varför är jag inte där? Varför ser inte mitt liv ut som deras?

Vid närmare insikt förstår jag att det är precis så personen som lagt upp inlägget vill att jag ska känna. Men ärligt talat, varför? Hen borde ju inte känna glädje av likes och follows när folk inte vill följa hens verkliga liv, utan en påhittad verklighet.

Nästa steg i denna sorgliga insikt är faktiskt är med och bidrar till det här själv! Jag blir så arg på mig själv när jag i olika stunder kan tänka mer på vilken perfekt bild det hade blivit på Instagram eller bloggen istället för att tänka på hur grym stunden är i sig och att jag borde njuta här och nu.

Jag har tappat allt förtroende för mig själv och denna plastiga cirkus. Men helt nedbruten blir jag när jag vet att följare från 10 år och uppåt sitter som med handfängsel med sin telefon från det att klockan ringer på morgonen tills att det är dags att sova igen. Om man ens sover. För hela tiden så är mobilen igång, och var 10:e minut så uppdaterar man flödet som man redan kollat in flera gånger för bara några minuter sedan. Vi är en socialt störd generation, vi 90- och 00-talister som växer upp i det här. 

Idag såg jag en pappa tillsammans med sin 1-åring i handen på stan. Pojken pekade upp mot skyn för att visa sin pappa en fågel som flög iväg. Men pappan var så upptagen med att prata i telefonen och hålla koll på mailen från jobbet att han inte ens reagerade över vad pojken försökte visa. Det känns så sjukt att han kanske är helt säker på att du är med i den sons uppväxt men det enda han egentligen tänker på just då är att hinna med alla mail för dagen och inte komma efter i sina sociala medier. Och så sätter pappan exemplet för sonen att följa. Det är så sorgligt hur folk omedvetet prioriterar sin tid.

Min kusin som är 6 år gammal tjatar redan på sina föräldrar om att få ha en egen snapchat för att hans kompisar har det. Hela mitt hjärta skriker rakt ut NEEEEEJ! Från att hela min värld av sociala medier började, så har jag dag efter dag ständigt byggt upp en ångest som väller upp inom mig när jag inte själv känner att jag räcker till eller utåt sätt leverar 100%. Så tragiskt! Just nu sitter jag ner och vill bara skrika rakt ut, kasta telefonen åt helvete, sluta med allt jag gör och börja leva ett liv i den riktiga världen och inte den illusion som ständigt målas upp framför mig. 

Självklart skulle jag ångra den spruckna skärmen imorgon när jag vaknar, men i och med att jag skriver det här inser jag att någonting MÅSTE göras. För om inte jag släpper min telefon snart så kommer ångest att förstöra mig inifrån. Jag försöker intala mig själv varje dag att även utan 8 000 likes eller 250 000 följare så är jag bra som jag är. Men hur jävla lätt är det att förstå egentligen när man lever i det här flödet varje dag. Det är svårt att sätta ord på vad jag känner just nu… Jag är så upprörd över mig själv, hela min generation och förutsättningarna kommande generationer föds i.

Vi måste sluta jaga likes och följare och börja leva på riktigt! Det här kommer döda oss alla annars. Sanningen är att om du inte är dig själv är du ingen. Bryt dig fri, du är perfekt. Vi är alla perfekta på vårt eget sätt!

 

P2010110
Om du inte kan vara dig själv, vem ska du då vara?

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
10kommentarer
  • Så jäkla bra skrivet, håller med dig till 100% något måste göras!!

    Evelina 2015-10-18 10:31:55
    Svara
  • Hej
    Super bra skrivit!!!! Känner exakt likadant som dig det som också är så skrämmande är att när jag öppnar grinden på dagis & skall hämta min minsta att jag möts av skyltar där det står att föräldrar önskas lägga ner sina telefoner i fickan och ägna sig åt sina barn i 10min under hämtning & lämning… Känns som det är en självklarhet i mina ögon att jag som förälder vill veta & e intresserad vad mitt barn har gjort på dagis & att allt har gått bra dagisfröknarna skall inte behöva känna att dom stör föräldrarna i ett ”viktigt” samtal.

    När man kommer in på en skolgård idag möts man ofta av att ungdomar/barn som står med telefonen fastklistrad i hand & när dom lyfter för att svara om det ringer så e det kompisen som står kanske 100meter bort som ringer & frågar om det går o va efter skolan… Ni träffas för sjutton i klassrummet fråga då…..

    Beundrar alla dom föräldrar som orkar/klara av att stå emot sina barns tjat ang dessa telefoner upp till vis ålder!!!
    Kram på er alla i höstmörkret

    Malin 2015-10-14 16:46:39
    Svara
  • Hej Viktor!

    Jag tänkte på dig samma dag du skrev detta blogginlägg. Vet du vad jag tänkte på? Jo, hur orkar du? Inte angående alla projekt och alla inspirerande möten och allt arbete, nej. Men med alla sociala medier? Det tar för det första himla länge att skriva ett blogginlägg, speciellt om man är perfektionist. Alla bilder, alla formuleringar och fonter.
    Det är jobbigt att hela tiden gräva fram mobilen för att ta en bild av en stund, som du inte kommer minnas för att du lade all din fokus på att ta just denna bild, som du kanske inte hinner titta på senare.
    Det är jobbigt att bygga upp en fasad. Att hela tiden visa vad man gör, och framförallt se vad alla andra gör. Det värsta kommer när man tror att man själv är sämre än andra, ifall man inte själv t.ex. festar vilt en fredag kväll. Man kollar desperat på mystoryn som läggs upp från festen och känner sig dålig för att man t.ex. inte blev bjuden.

    Och nej, det är inte heller enkelt, eller knappt möjligt, att lägga ifrån sig telefonen och alla sociala medier. Man faller bakom genast, subtraheras ifrån kompisarnas uppmärksamhet och blir inte mera kontaktad.

    Man måste liksom hålla upp en 100% tät fasad för att överhuvudtaget existera i dagens värld.

    Vi har två alternativ. Antingen låter vi saken vara som den är nu och drabbas alla av konsekvenser så småningom, eller så gör vi något åt saken. Det att du har 250 000 följare är en himla stor fördel! Du kan använda det till godo för att hjälpa vår generation, ifall du vill. Till exempel detta blogginlägg du skrev bidrar till att uppmärksamma och inse problemet. Vi kommer inte göra något om vi inte talar om och pekar ut själva problemet.

    Men du har gjort det, pratat/skrivit om ämnet, pekat ut problemet och medgett att du inte heller orkar med allt dethär. Du har nu sagt ut högt det som många andra har gått och tänkt på och haft ångest över, men inte vågat åtgärda (för att helt enkelt inte hamna utanför).

    Du har antagligen alla dina 250 000 följare på din sida, för jag hoppas att många inser och känner igen sig med detta enorma, strukturella och kollektiva problem. Det är dags för oss alla att hitta på någon slags lösning, innan vi drabbas av konsekvenserna och hamnar tillbaka till startgroparna. För det finns ju trots allt så himla många fördelar med alla dessa sociala medier också, bara vi klarar av att använda dem rätt.

    Tove Ljungqvist 2015-10-14 11:37:28
    Svara
  • I think I would be a person to trust myself and not be afraid to take risks.
    They miss me this confidence on me ☺️☺️☺️☺️

    Kelly 2015-10-14 11:23:05
    Svara
  • De du tycker att du gör fel nu Viktro när du tar upp din mobil och lägger ut en snap eller upp med en bild och text på bloggen, du kanske tycker att de är sjukt men vi som följer dig följer dig just för den anledningen till att vi älskar dina konstiga snaps och dina sjukt snygga kläder. Vi älskar dig Viktor och sluta aldrig att göra de du gör.

    Rasmus Lundström 2015-10-14 10:35:18
    Svara
  • Woow, vilket grymt inlägg! Riktigt imponerad!

    Veronica - var dig själv, för alla andra finns redan 2015-10-14 07:21:07
    Svara
  • Säger det ofta, men säger det igen, dina texter inpirerar mig så oerhört mycket och får mig att verkligen tänka efter. Och ja, det du skriver är något som de allra flesta borde känna igen sig väldigt väl vid, även jag. Sociala medier i mobilen och liknande tar över samhället och mitt liv, det kan jag erkänna.

    Jag är snart 14 år och jag var 9 när jag fick min första mobil, sen dess var det kört. Jag vet inte hur många gånger man fått höra ”du sitter bara med den där mobilen i handen, när jag var liten….
    Jag tror föräldrar och vuxna i samhället måste lära sig tänka efter och inse att en mobil i för tidig ålder bara gör saken värre.

    Jag älskar att ha tillgång till sociala medier och allt annat en mobil ger, bara det finns en gräns för hur mycket man borde använda det dagligen. Till exempel skulle jag aldrig klara ett liv utan typ Instagram och alla andra medier, eftersom det ger mig möjlighet att följa ditt liv och ha kontakt med dig osv.
    Det finns både för och nackdelar, man måste bara lära sig att begränsa det.

    Tack för det här inlägget, det får mig att vakna upp och inse hur det gått överstyr med mobilerna. Älskar dig ❤️

    Linnea 2015-10-14 06:25:15
    Svara
  • Riktigt bra wake up call, jag känner igen mig väldigt mycket!

    Joakim Lotus 2015-10-14 00:09:09
    Svara
  • Att ha 250 000 följare och 8 000 likes betyder att just DU inspirerat och sätter normer, skapar trender, ger hopp och drömmar! DU/NI socialamedia genier är framtidens makthavare, hur stort! Varför vill du ta bort det? Varför är det fullt? Du behöver inte vänta på recensionsdagar i printade tidningar du/ni får respons direkt. DU/NI behöver inte vara anställd på någång tidning för att få ut en krönika, det budskapet skickar du ut med ditt frukost inlägg varje dag. Låt inte det förändra dig bara, sköt om dom som är dig närmst, inte som som bygger ditt varumärket eller tillgodoser dina affärer i sociala medier, utan dina riktiga vänner som gillar dig utan likes! Då hittar du den balans du behöver för använda det du byggt upp med håret jobb på bästa sätt! You go V!

    KT 2015-10-13 23:41:50
    Svara
  • Spot on !

    Sandra 2015-10-13 23:14:10
    Svara
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Josefin Dahlberg
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Home
34 kvadrat
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Linn Herbertsson
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Fannie Redman
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Emma Danielsson
Man
Niklas Berglind