Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

denna dagen har bara börjat!

Jag vaknar upp till en mullen himmel, en grå attityd. Jag känner mig helt tom varken glad eller ledsen. Jag gick fram till fönstret och ställde mig för att sluta ögonen och ändra min attityd, lyssna på vad jag själv så ofta sagt att alltid göra det bästa av dagen. Jag hör mig själv säga – fan vilken bra dag det här kommer bli! I tron på att det verkligen ska bli det.

Nu tio minuter senare så antar jag att denna dagen bara börjat, mirakel kan ske på ett ögonblick, men jag får väl hjälpa mig själv att faktiskt göra detta nu. Har jag kommit såhär långt in på denna hösten så ska jag väl också se till att klara av det, var vad meningen annars? Vi alla kom hit av en anledning och innan jag kan luta mig tillbaka och njuta så måste jag ge allt jag kan av mig själv först.

I wake up to an earth sky, a gray attitude. I feel completely empty either happy or sad. I went to the window and asked me to close my eyes and change my attitude, listen to what I often say to always make the best of the day. I hear myself say – damn what a great day this will be! In the belief that it really should be.

Now, ten minutes later so I guess this day just begun, miracles can happen in a moment, but I’ll help myself to actually do this now. I’ve come this far into this fall I’ll probably also be sure to do it, what sense otherwise? We all came here for a reason, and before I can sit back and enjoy as I have to give all I can of myself first.

boylondon3

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
0kommentarer
    metro mode weekly

    Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!